Dagens Nyheter – 18 oktober 1869, sida 1

Dessa fångar förvarades under resan i fartygets lastrum utan några bojor, men vid fartygets hitkomst upptogo3 da från lastrummet, och fåugföraren, som var iklädd uniform och beväpnad med sabel, tillkallade ett stadsbud från lad, hvilket på hans tillsägelse fastsatte en svårare jernbult om hvarje ben och mellan dessa bultar en jernstång, som fastlåstes med större hänglås, hvarefter fångarne, af hvilka den ena klagade öfver att bojorna klämde honom och frågade om han skulle gå långt, fördes i land och placerades i en öppen omnibu:, som, sedan fångföraren i densamma tagit plats, rullade af till Långholmen. I söndagsmorgon afgick ångfartyget Westernorrland från Hersösand, medförande den för mordförsök mot två aktade personer till fem års straffarbete och åtta års förlust af medborgerligt förtroende dömde f. d. vic2 konsuln Scherman. Mod fången, som under resan bar egna fina kläder och hade plats i första klassens hytt ombord å fartyget, följde en äldre man, som skulle utgöra fångens bevakning; men civilt klädd, som han var; synptes han mera uppträda som f. d. konsulns betjent. På söndags förmiddagen vid 11-tiden ankom fartyget till Sundsvall, derifrån det skulle kl. 4 e. m. fortsätta resan till Stockholm. Här, i Sandavall, hade f. d. konsuln gamla bokanta, och som ingenting hindrade honom från att gå i land och efter önskan der tillbringa några timmar, gjorde han så, åtföljd — fast på afstånd — af den åldrige reskamraten, som ombord innehade andra plats (några påstå däcksplats). Vid ankomsten till Stockho!m, efterskickades en elegant hyrku:kvagn med livreklädd kusk, som vid landgången västade tills öfriga passagerare gått i land. Nu utkom fången från salongen, följd af gevaldigern-betjenten, som bar fångens nattsäck och andra småsaker. Båda stego in i vagven, hvilken i detta, som i förra fallet, rullade af till Långholmen. Rörande Schermans här ofvan omtalade besök i Sundsvall skrifves i Sundsvallsposten för i onsdags: Sistiidne söndag hade Sundsvall ett besök, som under de förhållanden det skedda väckt en viss obehaglig uppmärksamhet. Den dagen fördes med åugaren Westernorrland förre koasula Scherman från Hernösand på väg till Stockholm för att undergå ådömdt straffarbete. Under den tid, som ångbåten uppehöll sig i hamnen härstädes, hade Scherman ombord en viss frihet, som väckte skog, SVIN VI bilfanug MVIlWwulkDs av Wi MeUva Denna uppmärksamhet ökades, då Scherman på ett sätt, som icke antydde att han var fånge, äfven fick göra besök i staden. Hade Scherman dervid begagnat denna frihet på ett sätt, som varit passande och anstått honom i den beklagansvärda ställaing, deri han sig befann, hade förhållandet sannolikt icke väckt något ogillande, utan endast eti beklagande. Att förhållandet zu väckt verklig ovilja hos folkmassan är något som icke är underligt, då man i den artiga behandlingen ville seen mannamån till fördel för den så kallade bättre klassen. Vi hafva anledning förmoda, att fångförareng tilltag icke, var föranledt af någon påtrycknisg från förmän, utan alldeles egenmäktigt; och vi förmoda att vederbörande derför också skola egnainödig uppmärksamhet ät sakon