Dagens Nyheter – 18 oktober 1869, sida 1

Denna dag var Cevcellas anspråkslösa kyrka icke stor nog att rymma den men niskomassa som ditströmmat. Med församlingens prest bådo alla närvarande, nedkallande Herrans välsignelse öfver dem, som för första gången skulle blifva delaktiga af det heliga sakramentet. En kantat, sjungen af unga och gilfverklingande röster, ljöd från orgelläktaren till jungfru Marias ära. — Slutligen tystnade allt, och alla, gamla och unga, sågos med lutade hufvuden, bedjande. Heldne hade flera gånger sett sig omkring, alltjemt i hopp att få se sin fader, men hon hade endast mött sin moders småleende ansigte. Albin å sir sida, hade visserligen ämnat hålla sitt löfte, men då han på morgonen Jeranade hemmet, hade han icke gått långt, förr än han mötte ea af sina goda vänner. De styrde då kosan till det närbelägna värdshuset. En gång väl ditkommen, trifdes Durier der förunderligen väl. Hans löfte till dottren fick ge vika för ett litet spelparti, som den värdige vännen föreslog. Ännu en gång, då Helene skulle gå att knäböja vid det heliga bordet, kastade hon sina ögon till det ställe, der modren stod. Smedens plats var ännu tom. Johanna smålog icke mer. Heta tårar tillrade utför hennes bleka kinder. Sedan Helene mottagit Nattvarden, reste OBROELLAS ROS LÅ