Dagens Nyheter – 15 oktober 1869, sida 2

Flera år hafva redan passerat, sedan den händelse timade, som vi nu gå att berätta. Men händelser, som en gång djupt inpräglat sigi vår själ, öfverlefva allt. För mig har tiden ingenting förändrat, ingenting fördunklat, ingenting utplånat. Jag återupplefver det förflutna med de kära varelser, som jag känt och älskat; jag hör ännu deras röst, de tala till mig, och jag lyssnar på dem. Om nya händelser än hafva tagit ett stort rum i mit. hjerta, skola de dock aldrig kunna utplåna minnet. Minnet är hjertats religion, liksom att älska och dyrka Gud är själens. Om vår historia än saknar denna mäktiga, tilldragande tjusningskraft, som fantasien förlänar åt en berättelse, så eger den dock den förtjensten att, enkelt framställd, vara sann. Ingen enda af de personligheter, värde läsare, du här skall lära känna, är diktad. Alla hafva de lefvat och verkat; ja, en del bebo till och med ännu i dag den by, der jag en gång läråe känna dem. Denna by — Corcella — är belägen uti en af departementet Ilaut Marnes fruktbaraste och metallrikaste trakter. Der eger nästan hvarje by en kolmila, en masugn