Dagens Nyheter – 13 oktober 1869, sida 1

och veta, att då jag af tacksamhet gaf min hand åt den ädlaste bland män, skedde det med fast föresats att aldrig gifva vika för någon hjertats svaghet. Jag skall alltid vara värdig den ädle make jag eger, och jag skall glömma min ungdomsdröm; gör du så äfven. Dessa ord voro väl beräknade, och Carl gick från Marianne, utan att tala ett ord till henne om sin kärlek, fast besluten att mellan den och Marianne ställa Nanny, ty han kände att hvad Marianne sagt endast ökade faran för honom. 4 Hvad han och Marianne då icke hade sig bekant var att Nanny från ett angränsande rum hört deras korta samtal. Nanny väcktes med ens ur sin barnsliga tro på att allt var sådant det. syntes, och oro och misstroende vaknade hos henne. Jag vill icke ingå i några detaljer, utan endast inskränka mig till att: omnämna, det den unga flickan snart trodde sig göra den bittra upptäckten, att hon endast varit en skylt, bakom hvilken såväl Carl som Erik doide kärleken till Marianne. För hennes hjerta var det ena förkrossande misstanke, en misstanke den Eriks nu. besynnerliga uppförande bestyrkte. Han var helt och hållet förändrad, orolig, häftig och ofta dyster. Marianne liksom bevakade han och släppte aldrig Carl ur ögonen: l Hvad Nanny led förbigår jag; hon bar