Hon sällskapade med de andra, då så fordrades, men föredrog likväl ensamheten. Ester och hon hade åter kommit på den gamla förtroliga foten, Nanny var likväl betydligt tystare än förr. Hon smålog vemodigt, då Ester bad om tillgift, för det hon ett ögonblick kunnat tvifa på Nannys karakter. — Gifs det väl någon, som ej gjort det? hade Narny svarat. Du, kära, lilla Ester, har likväl varit den, som fastare än andra trott på min vänskap, och derför är du mig kär. Brukspatron Roman skulle fira sin födelsedag å Grythamra på öfligt sätt med stor middag och bal på aftonen. Redan flera dagar dessförinnan utfärdades bjudningar. Afven till Lybo anlände sådana, men icke någon till Nanny. Hon ensam uteslöts från gästabudet. Ester var utom sig, och Erik var så förbittrad, att han föreslog, det icke någon från Lybo skulle fara, men då förklarade Nanny bestämdt, att om de stannade hemma skulle hon anse detta såsom ett bevis på att Erik önskade gifva fart åt ryktena, som voro i omlopp. Erik och Ester måste således foga sig efter Nannys önskan. Den stora festdagen kom. De voro alla färdiga att resa. Marianne var vackrare än någonsin. Ett ofrivilligt DE GIFTA, BEBÄTTELSHB af ZAMOR. 41.