Dagens Nyheter – 7 oktober 1869, sida 2

aldrig kunna lefva, om du äfven nu gäckades med mig! Du bedyrar att du icke skrifvit till Nanny, och likväl gaf min far Nanny ett bref från dig, som, enligt hvad han sade, var en formlig kärleksförklaring. På hans spörjsmål om det var till henne, gaf hon ett jakande svar. Erik stannade tvärt och såg på Ester så allvarligt, att det icke kunde falla henne in att tvifla, då han med djup rörelse yttrade: — Ester, om det på jorden finns någon, som förtjenar benämnas engel, så är det Nanny. Brefvet, din far gaf Nanny, har jag här. Erik framtog ett sammanviket papper ur sin bröstficka. Det har aldrig varit skrifvet, aldrig ämnadt till henne, icke heller har det tillkommet sedan jag blef gift. Detta är, vid allt hvad heligt finns, sanning. -Till hvem skrefs det då? frågade Ester, hvars röst darrade. Hon stödde sig tungt mot Eriks arm. Han fattade hennes händer och tryckte dem hårdt. -Bed mig icke säga det, sade han. En gång, då år gått till ända och vi blifvit för hvarandra hvad vi ännu icke äro, skall jag, löst från det löfte som nu binder min tunga, anförtro dig vår familjehistoria. Allt, hvad jag nu kan säga, är att jag icke en enda sekund förnedrat Nanny med att göra hense till föremål för en otillåten kärlek, —Jag tackar dig för denna försäkran;