Article Image
Vittaet Hercelin har mött skaran och bekräftat detta antagande; en restauratör har tidigare på dagen sett familjen och de tre männen äta tillsammans. Då sällskapet gått en bit framåt, förmärkes ett stort hål i marken; de tre mördarne störta sig öfver offren, begrafva dem och fylla sedan gropen med mull, som de tilltrampa, innan de aflägsna sig. on Tropmann är glad; nu står han vid sitt mål. Han vill utsprida ett rykte att familjen Kinck rest till Amerika; derifrån lyfter han i deras namn den förmögenhet de ega, och som han genom så ohyggliga medel velat tillegna sig. Han är äntligen rik! Men olyckligtvis för den grymme mördaren, går bonden Langlois öfver sin åker och upptäcker liken. Hela Frankrike sättes irörelse för att finna mördaren. Han skyndar till Havre, för att fly öfver oceanen så fort som möjligt; men — blir gripen. Hans medbrottsliga äro ännu på fri fot, ty han har icke haft tid till att mörda dem, och — ja resten känner man. Gårdagens post medförde föga nytt. Man vet emellertid nu att äfven Tropmanns far blifvit arresterad. Det telegram, som meddelar denna nyhet, innehåller inga detaljer om de anledningar till misstankar, som må hafva yppats mot den äldre Tropmann och föranledt hans arrestering. Parisertidningarne för den 1 okt. innehöllo telegrammer, omförmilande att man i Elsass funnit liket efter Kinck, fadren ; men uppgiften återkallas följande dag såsom oriktig. Hustrun till en vinhandlare. som har sin utskänkning vid boulevard Magenta, har omtalat att på morgonen måndagen den 20 sept., således dagen efter mordet å fru Kinck och barnen, hade två personer med obehagligt utseende inkommit i boden och med häftighet druckit af af dem intagen förtäring. Den ene var liten till växten och svepte in ansigtet i ett slags paletot; den andra var högväxt och af herkulisk kroppsbyggnad. Den sistnämnde störtade i sig en butelj af det bästa vinet, och de båda personerna yttrade icke ett ord till hvarandra. Vinhandlarehustrun, som var ensam inne, kände sig rädd för de båda karlarne och var glad,när de gingo sin väg, styrande kosan åt Nordbanans station, från hvilken ett tåg just då skulle afgå. Hon har sedermera blifvit konfronterad med Tropmann och påstått sig i honom igenkänna den mindre karlen; men Tropmann nekar och påstår att det icke är sannt.

6 oktober 1869, sida 2

Thumbnail