wav blifvit förtalad. Han hade svikit sina löften, sina heliga löften; hon hade beviset derpå i sina händer, och han vågade ändå att tilltala henne. Vid aftonmåltiden blefvo Ester och Roman synliga. Afven Ester undvek nu Nanny. Hon såg skygg och bedröfvad ut. Äntligen tog ingeniören och de främmande herrarne afsked. Nanny ämnade gå in till sig, men Marianne vände sig till henne, sägande: — På uppmaning af Esters far måste jag uppfylla ett motbjudande åliggande, och det är att bedja dig icke blottställa hans och vårt namn för vidare prat. Du har i det fallet skyldigheter mot din mans minne, som du icke får glömma, men som du glömmer, då du med Erik företager enskilda promenader utåt elfven och har möten med honom. Jag vet, att dessa promenader och möten äro oskyldiga, men andra veta det icke. Du är genom elaka uttydningar ett föremål för den allmänna uppmärksamheten och bör vara ytterst försigtig, ja så försigtig, att du icke längre stannar på Lybo. Min bön till dig, i allas vårt intresse, är att du reser. På detta anfall af systern var Nanny fullkomligt oförberedd. Hon stod midt för henne med de skarpa och genomträngande