Dagens Nyheter – 6 oktober 1869, sida 1

lika med ingeniören,Ludvig och ett par herrar, som reste omkring för att taga reda på bruksbandteringen. En stund efter det Nanny inträdt kom äfven Erik in. Marianne var blek, något hon sällan tilllät sig vara, men det oaktadt glad och lifvad. Nanny hade satt sig vid ett af-fönstren, men deltog endast, då hon var tvungen, i samtalet. . Hon skådade ut i den fria rymden, upprepande Romäns ord: — Alla i huset anse dig stå i öm förbindelse till min måg. Hon tyckte , sig. aldrig kunna blifva fri från dessa tankar, så ärekränkande voro de, och detta verkade liksom förlamande på hennes själ. Hon gaf nu också en sårande betydelse åt hvarje ord och hvarje blick, som herrarne läto undfalla sig, och greps af en känsla att vilja fly alla dessa menniskor, som vågade med förnedrande misstankar nedsmutsa hennes heder, och ändå qvarsatt hon. — Hvad höll henne qvar? Medvetandet att vara oskyldig. Herrarne voro samlade omksing Marianne, som med sina qvicka infall och blixtrande ögon höll dem fångna i sin närhet. Erik ensam närmade sig Nanny för att utbyta några ord, och då föreföll det henne som allas ögon fästades på dem. OO, hvad hon i detta ögonblick kände sig förbittrad på honom, för hvars skull hon så oskyldigt Få