Ester såg på sin mans styfmor och sade med lugn och kall röst: Marianne, det skall ej lyckas att få mig att misstänka Nanny. På hela verlden kan jag tvifla, på dig, på Erik, på min far, men icke på henne. Marianne ryckte på axlarne och u.u..! de: — Förblindade, som ej vill se, att det är henne han älskar.