Dagens Nyheter – 4 oktober 1869, sida 2

291 — — Är det derför, att det ligger sanning i dettå mitt omdöme? Marianne, fortsätt icke, jag ber. Vagnen körde nu upp på gården och samtalet afbröts. Erik bjelpte Marianne ur droskan, hon tog hansarm, sägande: — Nu hvila vi enstund på terrassen, för att fortsätta samtalet. — Sä kärt det är mig att vara i ditt sällskap, försakar jag heldre denna glädje, än fortsätter det afbrutna samtalet. — Som du behagar. Jag går väl ensam dit. Marianne gaf sin kammarjungfru kappan och parasollen och gick genom glasdörrarne ut i trädgården. Erik stod en stund obeslutsam, kastade derefter en blick på sina dammiga ridstöflar och gick in till sig för att hyfsa äpp sin yttre menniska.s — Marianne satt på en af de låga trädgårdsstölärne Och följde med ögonen delätt bortilande molnen: Hvad hon tänkte vet Freja; vi vete det ej; men att hennes tankäricke voro obehagliga, syntes på de leende -läpparne; En qvart förflöt, Erik närmade sig helt tvekande. -sAntag Erik, sade :Mariänne, då: han kommit hog nära attohöra hvad hon sade, att du icke älskat någon annan, då du gifte dig med Ester, så måste du erkänna att