Dagens Nyheter – 4 oktober 1869, sida 1

Nanny stod der liksom engelen med det bart huggande svärdet. Det låg sorg, smärta, förebråelse och ömkan i hennes blick. — Hvarifrån kommer du, min kära Nanny? frågade Marianne. Man skulle kunna tro; att du fallit ned från skyarne, så plötsligt uppträder du. Välkommen emellertid, det gläder mig af hjertat att se dig fullkomligt återställd efter drunkningsförsöket. Vi höllo just på att tala om dig. — Jag hörde det, svarade Nanny. — Sätt dig, återtog Marianne, som återfått sitt glada utseende. Se för all delicke så förskräckligt högtidlig ut. Fastän du nu är dubbelt så rik som undertecknad kan du väl vara nådig mot mig. Det var en renderande uppoffring du gjorde för gumman, vår tant. Nanny lade sin hand i systerns, ehuru med en min af motvilja. Marianne drog henne till sig, slog armarna om hennes hals och kysste henne på pannan. i När Nanny åter reste sig, var Erik försvunnen. — Har Erik sprungit sin kos? utropade Marianne, — Som du ser, svarade Nanny, och om jag föll ned som från himlen, så tyckes han ha sjunkit ned i jorden, utan att lemna något spår efter sig.