Fran EEE tree, — Välkommen storrymmerska, som så länge låtit oss sakna dig. Din man är mycket förgrymmad, men jag är säker, att han i glädjen att se dig här skall låta förtreten fara och endast glädjen föra ordet. Nå, min son, omfamna din vackra hustru. Marianne såg på Erik. Han gjorde hvad hon uppmanade honom till. Omfamningen var kall och tårarna störtade utför Esters kinder. Öfverallt hvart hon kom flydde henne kärleken. Hon ansåg sig nu emellertid så felaktig, att hon tåligt måste underkasta sig hvarje botgöring, äfven den plåga som låg i mannens köld. Efter den första rörelsen sökte hon derför lugna sig och berättade nu att Nanny varit nära att drunkna, att Nanny efter denna händelse varit illa sjuk och ännu var så klen, att hon icke fått tillåtelse att göra annat än helt korta promenader. : Ester hade ett bref till Marianne från Nanny, och sedan denna läst.det, utropade hon: — Huru ledsamt att min fot förbjuder mig fara till Nanny! O, min Gud, hvilken förfärlig händelse, om hon drunknat! Efter supån begäfvo sig de båda fruarna Malmberg till sina enskilda rum. Ester stod länge vid sitt fönster och tänlste