Dagens Nyheter – 1 oktober 1869, sida 1

pade med detaljbestyr, att. de icke. utan krafter, som äro få menniskor gifna, kunna bevara den själens liflighet och styrka, som större värf kräfva. Detta missförhållande Kan icke nog ofta klandras ända tills det blir upphäfdt. En departementschef har hvarje mörgon att mottaga ett antal besökande, som vilja hos honom på bästa sätt framställa det mål, :hvari. de äro intresserade och som skall af honom föredragas. Hvar och em som är i den ställning att han här att mottaga dylika besök i mängd känner väl hurra ansträngande sådana samtal äro, som vanligen upptaga inalles flera timmar af dagen. När mottagningstiden — eller åtminstone besöken — upphört börjar. arbetet med. målen. Åtskilliga af dessa torde vara lätta nog att expediera, men en stor del af dem äro af blandad judiciel och administrativ beskaffenhet, och förrän ett statsråd afgör dem måste han genomgå alla ärendet rörande handlingar med lika stor omsorg som någon domare för att så vidt möjligt undgå olyckan att handla mot lag eller förnärma enskild rätt. Afgörandet af sådane ärender kan han icke uppdraga åt en ekpeditionschef, lika litet som en domhafvande kan öfverlemna domslut åt sitt biträde, ty han bär sjelf -det lagliga ansvaret. Uppsättandet af beslutet är Han fri ifrån, men det tyngsta arbetet, läsningen af handlingarne och pröfningen af saken, måste han personligen förrätta. Och det är ett arbete likt Sisypbi eller likt fyllandet af Danaidernas såll. Huru mycket han än sträfvar, får han aldrig föredragningslistan tom: Under tiden skall han äfven med uppmärksamhet följa tidens företeelser och sina kollegers verksamhet i afseende på vigtigare ämnen, sitta i beredningarne och i statsrådet, öfvervara kamrarnes . sammanträden under riksdagarne samt vara inne i dagens hän-delser och i allmänna tänkesättets skiftningar. Allt detta gäller förnämligast cheferna för justitis-, civil-, finans-, ecklesiastikoch landtförsvarsdepaårtementerna. Herrar chefer för utrikesoch sjöförsvarsdepartementerna hafva jemnförelsevis beqväma embeten, isynnerhet den förstnämnde, hvars embete,derjemte är det behagligaste af alla. Men hvad de fem förstnämnde statsråderne beträffar, hafva de enså tung börda att draga (justitieministern dock en lättare än de öfriga), att det fordräs en mycket stor portion fosterlandskärlek och ambition — om det är tillåtet begagna ett så simpelt ord för dess lättfattlighets skull — för att de skola länge förblifva vid sitt embete, när de icke tvingas af ekonomiskt behof att bibehålla det tills en reträtt öppnas för dem. Riksdagen här varit betänktpå att åstadkomma den af de mera klärsynte inom representäåtionen såsom alldeles nödvändig erkända lättnaden för stätsråderne genom ; att från, regeringen skilja alla mäl som äro. både judiciella och administrätiva, hvarmed äfven skulle förknippas åtskilliga förändringar i de förvaltande verkens Organisation. Frågan härom är eh bland de aldravigtigaste som stå på dagordningen och HETEN NRA nn NN Se wår Lä or i Sen MAN DA