Dagens Nyheter – 1 oktober 1869, sida 1

icke mera oss sjelfva det rörer, utan förgångpa tider, hvilka vi fälla omdömen om, liksom öfver en utläst bok. — Alltså min käre, Shälls Erik; hvarför blefvo Nanny och du ej ett par, då ni å ömse sidor älskade hvärandra. Erik hade lyckats tillkämpa sig ettyttre lugn. Han var beredd på detta spörjsmål: — Nanny har aldrig älskat mig, genmälte han bestämdt. — Har hon icke? Och likväl vet jag, att hvad du bu påstår är falskt. Nanny var ännu icke femton år, då jag tog henne till inig. Hon har visserligen alltid varit inbunden, men det oaktadt märkte jag ganska snart, att hennes unga hjerta fästade sig vid dig. Det lyckades mig till och med att en gång aflocka henne den bekännelsen, att hon mest äf älla höll dig kärv. Möjligt, att Nanny icke sagt dig detta, ehuru otroligt det förefaller, men säkert är, att hon erkänt det för mig. — Aldrig -har Nanny låtit mig förstå, att hon på minsta sätt var fästad vid mig, försäkrade Erik. — Jag nödgas väl tro dig. Marianne lekte en stund med sin urkedja och hade derunder en förlägen min, som klädde henne obeskrilligt. Hastigt såg hon upp. Begärde du aldrig Nannys hand af din far? — Aldrig: DE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMOR, 3ö.