Dagens Nyheter – 30 september 1869, sida 2

område. små OA RR EE EEEEOXERL OO ——— -— on RÄTTEG. OCH POLISNYHETER. POLISEN. Stöld af jernoch kopparplåt. Polisen har för några dagar sedan kommit på spåren ett tjufveri, som forigått antagligen under lång tid, ehuru de bestulna icke märkt sina förluster eller derom velat göra någon anmälan. En hop plåtslagare, gesäller och lärlingar tillsammans, hafva nämligen på flera ställen, der de haft att anbringa nya tak, icke aktat för rof att tillegna sig de gamla plåtarne, hvilka de så småningom fört bort och afyttrat till lumphandlare. Ä ett större hus vid Regeringsgatan t. ex., hvars tak hittills varit af koppar, skulle detta, som var något bristfälligt, utbytas mot jernplåt. Så skedde, men den gamla köpparplåten försvann till största delen och husegaren led deraf en icke obetydlig förlust. Såsom bevi8 härpå kan anföras, att endast hos en enda lumphandlerska, hustru Eng vid Styckjunkaregränden, påträffats närmare 1,000 skålp. gammal koppar, som hon af dessa arbetare tillhandlat sig för en spottstyfver. Hustru Eng är sedan många år tillbaka högst illa anskrifven för sitt tjufköperi och blir kanske nu riktigt fast härför. De tilltalade, af hvilka fem äro häktade såsom skilda från sitt arbete och sålunda i saknad af ordentlig anställning och bostad, iäro shelt unga karlar. Flera af deras medbrottslingar äro dock icke ännu anträffade. Djurplågeri. Åkardrängen Pehr Adrian Andersson stod i går inför polisdomstolen, efter derom af en hr Steinmetz gjord anmälan, tilltalad för att, någon dag i förliden vecka, vid Skeppsbron ha begått grofi våld mot den stackars hästkrake, han var anförtrodd att köra. Som den tilltalade nekade, hördes ett vittne, hvilket tog på sin ed att det sett Andersson med piskskaftet tilldela djuret sex våldsamma slag i hufvudet. Utan att låta sig förbluffa, fortfor den anklagade med sitt nekande, hvadan målet uppsköts för ytterligare bevisnings förebringande. RÄDHUSRÄTTEN. Objuden bröllopsgäst. Å rådhusrättens ö:te afdelning förekom i förrgår åter målet mellan preussiske juden W. Sommerfeld och polske judarne Levisson, Herss, Blindor och Picke. (Sommerfeld har, som förut är omtaladt, uttagit stämning å de fyra sednare för det de skulle öfverfallit och slagit honom.) tta vittnen, fyra åberopade af käranden och lika många af svaranden, hördes denna dag. Sedan vittnena fått aflägga eden, började vittnesförhöret: Ordf. Hvad vet Djurberg om den här saken? Vittret Djurberg framträder och berättar att han, som är boende i huset n:o 46 Lilla Glasbruksgatan, den 16 dennes blifvit inbjuden att öfvervara ett bröllop, som hållits i samma hns; att namnen å såväl de vigde som å gäster varit så konstiga, att han ej kunde uppgifva dem; efter att, i sällskap med de öfriga, ha druckit bränvin och öl, hade det blifvit mycket muntert, hvarefter uppstått ett förskräckligt väsen, derför att en ohjuden gist fanns närvarande, och hade vittnet utfört densamme. Ordf. Detta är allt hvad ni vet? Djurberg. Ja, utom det att ja sa, när krakelet börja, hva ä dä för ett dj-—a väsen! Ordf. Svär inte här! Akta sej för det!... Känner ni den här Pieke eller Blindor; dessa äro nu ej tillstädes? Djurberg. Picke!... Nej varss, di ä allt för konstiga namn att känna. Ordf. (till andra vittnet). Hvad vet ni? Abrahamsson. Joho, jack var bjuten aff ten fästm ös far på prellope, för ja villte si hur ti roate sej, å di hade så mycke bräntvin på bordet, så avtt di fick för mycket bräntvin, till schlutts, å ten hufvet; så pörja di met ten Sommerfeld, Å (pekande på Herss) ten sechvarte där, höck honom i ten prestet... Ordf. Denssvartel... Hvem är det? Herss (hastigt, pekande på vittnet). Det är mans den Aprahamssen. Ordf. Nehej, så heter vittnet! Det är allt han sjelf. ) Abrahamsson. Johoy åsså schlårten andre man, Levisson, honom i hufvev met en hammer, å kaster honom sitten en tredje utför den trappe. Ordf. Sommerfeld säger att han blef bjuden. Drack han något? Abrahamsson. Was? Ordf. Drack han? Abrahamsson. Drank!? Ordf. (otålig), Söp han? . . Abrahamsson (lifligt). Söpa brantvin; naaj, inte som jack såg. Ett tredje vittne, som råkar vara svensk, berättar härefter att han endast märkt hela högen sitta ihop nere på gården i en knippa, med händerna i vädret. De fyra, näst härefter afhörda vittnena ha just ej annat att omtala, än att Sommerfeld schtört ten prellepsklädje genem att schille på engelske på ten sällskap. Ordf. (härefter till sista vittnet). Nå, hvad vet Abramsky då? Abramsku.: Jack nviöd på prellenp...