Dagens Nyheter – 30 september 1869, sida 1

0 MU han gift sig med mig utan kärlek, var det som om jag blifvit en sämre menniska. Jag kunde icke befria mig från den känsla, som fästade mitt hjerta vid honom, och jag föraktade denna svaghet. Jag flydde då till minnet af Andreas kärlek. Ju mer jag tänkte derpå, ju trösterikare blef den tanken, att åtminstone han älskade mig. I början var det endast en sysselsättning för min inbillning, hvarigenom jag fann glömska för den sorg, som bodde i min Själ Så småningom utbildade sig andra önskningar, och Andreas ömhet för mig föreföll mig såsom något, hvarmed jag kunde taga hämd på Erik. Han, som älskat mina pengar, icke min person, borde få erfara att hans hustru kunde bli så älskad för sin egen skull, att hon för denna kärlek slet de band, som fästade henne vid honom. Jag tänkte mig så in i denna hämd, att den antog skepnad af mitt öde, och det föreföll mig, som skulle Eriks kärlek vakna i samma stund jag var förlorad för houom. År ut och år in har jag i min inbillning genomlefvat dessa händelser. Jag har hört Erik ropa till mig, då vi blifvit skilda. Ester, jag älskar dig och du öfvergifver mig, och jag har varit lycklig vid dessa föreställvingar, ty jag hade blifvit hämnad. Jag har sagt dig förut, att jag icke ansåg mig ega pligter till den, som ljugit kärlek för att komma åt mina pengar. Allt hvad DE GIFTA, BERÄTTELSE af ZAMOR, 34.