tografier af de i Dässeldorff redan utarbetade kartongerna visa oss: den första taflan en säterjänta, som sitter tankfull nedanför en klippa och omgifven af sina getter; från höjden kommer en ung boude med bössa, hans bund har fått väderkorn på flickan, som vänder sig om öfverraskad, då hon märker, att någon kommer till detta ödsliga ställe. Den andrataflan föreställer flickans bröllopsutstyrsel på stabaret, men är icke någon efterbildning af den äldre, allmänt bekanta behandlingen aft samwa ämne. Den tredje föreställer bröllopet, då bröllopståget lemnar kyrkan med brud och brudgum i spetsen. Don fjerdo visar farfaderns besök ho3 dem förratt se sin nyfödde sonson. Mannen binder honom välkomstkannan, som han på bondesätt låtsar icke vilja mottaga. — Den nedbrunna hofteatern i Dresden var icke endast en af de vackraste, utan också en af de ändamålsenligast inrättade teatrar i Tyskland och i syrnerhet bekant för sin utmärkta akustik. Den är byggd af den snillrike arkitekten professor Semper och öppnades den 12 april 1841. En utvändig, utmärkt prydnad egda den i Rietschels på gafveln anbragta konstreliefer: Orestes, som förföljes af furiorna, liksom också på båda sidor om hufvudingångarne voro anbragta kolossala statyer af Goethe och Schiller. Dess inre utstyrsel var särdeles elegant, hållen i en enkel men ädel stil; den rymde 1,600 personer. Bland de personer, som i följd af denna brand tillsvidare försättas i overksamhet, är, utom hr Labatt, äfven de hos oss välbekanta artisterna fra Jenny Birde-Ney och hr Jos. Tischatschek. o ar PA or TR 10 ar Nr NER beger AR a NS