allt hvad som passerat, men icke om hr Carpeauxs Dans. Men det tyckes som om man icke så lätt skulle kunna bli Dansen qvitt. En skicklig kemist har lyckats borttaga bläckfläcken; dagen derpå funno arbetarne, då de på morgonen kommo till sitt arbete, ett papper liggande vid den beryktade gruppens fot. På papperet var skrifvet följande: Meningen var ej att bläckfläcken skulle borttagas, utan att hela gruppen, som är högst oanständig, skulle borttagas. Sker ej detta, blir den sönderslagen. Några dagar efter denna händelre fick en af tidningsredaktionerna i Paris mottaga följande bref: Hvilka åtgärder polisen än må vidtaga för att skydda hr Carpeauxs Dans, skall den likafallt blifva sönderslagen. Vi äro tre personer, hvilka svurit att förstöra denna grupp; vi uppfylla endast moralens bud, ty det är kränkande för sedligheten att bibehålla gruppen. Man försäkrar att en rik engelsman redan bjudit staden 100,000 frank för den olycksaliga gruppen. Kejsarinnan och hennes son äro nu återkomra från Corsioa; denna resa har varit ett verkligt triumftåg; i hvarje stad, som de resande genomfarit, bar varit blomsterkrstning, illumination — med ett ord triumfer, och detta ända till öfvermättnad. Till Marseille hade resande frän alla håll strömmat för att åse festerna. Fruntimmerna beundrade kejsarinnans toaletter; utropet kejsarinnan har lagt bort krinolinen! gick från mun till mun. Man beundrade det behagfulla sätt, på hvilket hon insvepte sig i sin långa slöja. Under hennes vistelse i Lyon öfverlemnade handelskammaren till henne tolf klädningstyger, de praxtfallaste, man kaa tänka sig. :Tre voro hvitt siden med inväfda buketter, i hvilka man kan räkna sextio olika färger och färgskiftningar; två voro satin cerise med små, hvita blommor. Kejsarinnan är alltid åtföljd af en liten negergosse, iklädd en praktfull! österländsk drägt, och hvilken håller z2ig bakom hennes stol. Vid den stora middag, som staden Lyon till hennes ära gaf i den präktiga sal, som kallas La salle da balcon, uppassades hon af denne lille neger. Förliden vinter bildades i Paris två olika partier; två damer af den eleganta verlden representerade två olika moder. Marskalkinnan Caurobert försökte att införa den höga coiffuren; den vackra markisinnan de Canisy ville bringa den enkla grekiska smaken till iers, och den är också den enda, rent artistiska. Denna vackra coiffare, som består i att ha håret flätadt i långa flätor, uppföstade med en stor sammetsknut ciler en kam, hade antagit: af kejsarinnan. Hon bar den på den stora middagen i Lyon. Hennes klädning vid detta tillfälle var af sidensarge; tunique af svarta spetsar, garnerad med guir lander af törnrosor. På halsen bar bon ett halsband af diasmanter med underlag af ett svart sammetsband. Det var staden Florens, som fick den äran att göra les honneurs för de illustra gästerna i staden Ajaccio. Invånarne i den sistnämnda staden, hvilka ej voro säkra på att några medlemmar af den kejserliga familjen skulle komma, hade ej velat göra några beställningar till en så dyrbar fest, då de ej voro förvissade om att svågra gäster skulle komma. Tiden tillät dem ej att i Paris göra någon beställsing, då da fingo underrätte.selse om att kejsarinran skulle komma. Borgmästaren i Ajaccio skref till Florens, derifrån genast sändes allt hvad som fanns qvar efter den fest, som sistnämnde stad gaf för att högtidlighålla prins Humberts giftermål. Underrättelserna om kejsarinnans rosa till Egypten vexla, allteftersom kejsarens helsotillstånd förbättras eller försämras. Sedan man sett kejsaren promenera i vaga på boulevardersa, talar man åter om resan såsom ganska säker. Kejsaren hade under sin sjukdom låtit sin handsekreterare Conti läsa de flesta tidningar för sig. Då han hörde huru man redogjorde för de minsta detaljer, hvilka rörde honom, sado han till hr Conti: Ser man på! Jag blir lika populär som La diva Schneier It Hr Jules Simon har nyligen hållit ett ta vid en prisutdelning jåt unga flickor; han är alltid mäktig den het, som för leendet på läppar e o 2 gång tränger till bjertat. Ilsn visste ait i sitt tal inlägga ett beröm öfver biygsamheten: Blommornas drottning hade en dag kriog siz församlat alla blommor. Priset skulle tillfatla den skönaste bland dem. Hvem fårpr ? sade törnrosen, i det hon rätade upp sig, medveten om sia sköchet. Jag må unura, hvem som får priset? upprep:de do andra skönheterna, i det de betraktade hv dra med stolta blickar. Hvyarje blomma smickrade sig med att vara den skönaste. Emellatid låg åen lilla violblommar gömd i et gset hörn; hon ämnade ej deltaga i täflingon. Hon sade till sig sjelf: Jag v K på alla dessa skönheter, då e örbi. Vid det hon så upplyftado sitt tjusande hufvud, blef den jury, som , henne varie. Genast förklarade att vara den skönaste, derför att hon var den blygsammaste Man har mycket systeisatt sig med p Napoleon, sedan han höll sitt bekanta tal i senaten. Se här en teckning af honom af Alceste i PUniversel. Prins Napoleons saknar all värdighet i sitt sätt. Han haringen hå!lcing; man blir gesast lika förtrolig med honom, som med en litt , med hvilken man kan skämta om hv Han talar mycket, alltför mycket. ker genast att nan, ehuru prins, har stude I vill också göra sisa ki i alltför mycket gäl:ande. ins Napeleon utas att 23 känna den mindetta? hAnAmn