Dagens Nyheter – 29 september 1869, sida 2

utvidga rörelsen, ville begagna hela sitt hus vid Alouettegatan i Roubaix till fabrikslokal, var det hans önskan att frun och barnen skulle flytta till Eisass. Frun gick dock icke in derpå, emedan hon var från Tourcoing och icke kunde någon tyska. Dessutom var hon girig och tyckes först efter många om och men gifvit sin man tillåtelse att använda da penningar hon hade i Roubaix bank. Han skref och bad henne resa till Parii: det gällde den påtänkta egendorsaffärern. Aldste sonen och fadren träffades der; modren hade da gifvit anvisping att taga in på Hötel du Chemin de fer du Nord. Msn då hvarken fadren eller sonen bodde på detta hotell, måsta man antaga, att de under tiden förberedt sitt ohyggliga brott. Fru. Kincke axkom på söndagen (den 19) från Roubaix till Paris. Hon hade skolat afresa åtta dagar förut, men blifvit förhindrad genom -sin dotters opasslighet. Kincke var egare af öfver 100,000 rår. Han hade dock tvungit hustrun att taga ut ur en bank 3,500 rdr, som hon hade insatta der-och ville bevara åt baraen. Den i går af o3s omnämnda telegrafiska underrättelsen från Paris om att såväl fadern som gonen blifvit häktade i Havre var så till vida oriktig att endast den yngre Kincke der anträffats. Idetögonblick arresteringen skulle ske störtade han sig i vattnet, förmodligen i afsigt att dränka sig, men han uppdrogs ur vågorna, innan dessa hunnit sluka honom. Hans: identitet bevisades straxt genom Ååtekilliga -handlingar, som han bar på sig. Hvad fadern angår, heter det i ett telegram att han gripits i Rouen, men i ett annat att man funnit hans lik i Enghien, der han sjelf hängt sig. Om orsaken till det gräsliga7 dådet sväfvar man ännu i ovisshet. Såväl! publiken som tidningarne i Paris ha egnat händelsen en synnerlig uppmärksamhet. Så meddelar tidningen Gaulois i de två sednaste numren teckrvingar efter fotografier, dels af platsen der liken blifvit nedgräfda, dels af alla sex liker, sådasa de finnas utställda i La Morgae, der de tagits i betraktande af måsga tusende pyfikna. Petit Journal omtalar, såsom bevis på det ofantliga uppseende denna rordgerning gjort, att den sålt 357,000 exemplaraf sitt torsdagsnummer, och för följande dag beräknades att 400,000 exemplar skulle gå ut. XV