Dagens Nyheter – 29 september 1869, sida 1

måste ni, då medvetandet öm egna misstag vaknat i ditt bröst, inse, huru mycket ondt det kan föra med sig att blindt gifva vika för sina nycker. Du håller af mig och ändå har du varit den, som genom dina kandlingar kastat en skugga på min karakter och stämplat mig som den uslaste af alla qvinnor. Högt snyftande uppvecklade Ester brefvet. Hon tyckte, då hon läst dessa sårande och för Nanny så förnedrande anklagelser, att hou var den mest skuldbelastade af alla dödliga. Hade Ester i denna stund kunnat gråta blod öfver sig sjelf, hade hon gjort det. Hvad skulle hon göra för att rättfärdiga Nanny? Omtala allt och visa huru skuldbelastad hon sjelf var? Ja, det skulle hon, och då blefve Nanny frikänd och komme i besittning af den aktning, hon förtjenade; men henne skulle alla afsky. Ack, Ester anade icke, huru omöjligt det är alt rättfärdiga den, som en gång blifvit misskänd. När Ester gråtit sig trött, blef hon något lugnare och yttrade med darrande röst: — Förlåt mig, jag känner, att jag är rysligt felaktig och att jug icke skall förmå godtgöra allt det onda, jag tillfogat dig; men hör mig det oaktadt, Nanny, och döm mig sedan så mildt, som det är dig möjligt. — Allt ifrån den stund Erik erkände, att