Dagens Nyheter – 27 september 1869, sida 1

RR I SES nens nirvaro öppnadt och befanns innehålla tvenne å telegrafverkets ankomst-telegramblanketter af mig skrifna meddelanden, öfverensstimmande med tvenne till Aftonbladet och Allehanda adresserade telegrammer. . . Att jag uti ifrågavarande kuvert inneslutit och till herr Danielsson afsändt några dylika meddelanden eller afskrifter, bestrider jag på det högsta. Uti ifrågavarande kuvert inneslöt jag 10 rdr rmt, som jag var herr Danielsson skyldig, och sedan detta bref blifvit tillslutet, lemnade jag det till ofvannämnde Eklund för att befordras till adressaten.?) Till min stora förvåning finner jag nu att ifrågavande kuvert lärer inneslutit helt annat. Hvart det rätta innehållet tagit vägen och huru det omordade ditkommit, derföre torde vid en. blifvande laga undersökning vederbörande, som utan viltnen och utan vederbörlig försegling tillgripit annans förseglade bref, hvilket innehöll penningar. och detsamma under flerfaldiga timmar behållit och sedermera olofligen brutit, samt sålunda med annans bref tagit oloflig befattning, få göra redo. Hvad slutligen angår herr linieintendentens af kel. styrelsen, besynnerligt nog, godkända åtgird uti ifrågavarande fall, så är ännu icke bevisadt, att, såsom herr intendenten påstår, jag brutit mot min tjensteed och uppat telegrammers innehåll, bvadan jag i och för denna okemula beskyllning förbehåller mig öppen talan. Till gist yrkas att herr direktör Preumayrg anmiilan icke måtte till någon annan åtgärd föranleda än att såväl han som vaktföreståndaren, kommissarien Malm, anbefallas att för framtiden lägga bort de iula olaterna att spionera på, och trakassera mig, i händelse något för dem misshagligt skulle stå att läsa i tidningen Fiderneslandet Jag anhåller så mycket mer hos kgl. styrelsen om detta förständigande, som flera at de upps riktiga och rättänkande kamraterna å stationen flerfaldiga gånger påstått, det jag skulle vara utsatt för förtöljelse, hvarom jag äfven sjolf haft ett och annat bevis. Att denna förföljelse skulle urarta ända till ärekränkande, lögnaktiga, på suppositioner grundade beskyllningar, derom kunde jag icke drömma. Som herr Danielsson ansett sig befogad hehålla remissakten, hvarom bifogade skrifvclso från honom närmare upplyser, så är jag icke i tillfälle återställa densamma. Stockholm den 22 september 1869. . ÅA. A. Lindström. Den åberopade skrifvelsen lyder som följer: (Afskrift.) Sedan till min kunskap kommit att telegrafassistenten Å. A. Lindström den 10 dennes med budbäraren Emil Eklund till mig afeändt ett försegladt bref, hvilket, i enlighet med (hvad) hr Lindström för mig uppgifvit, inneslutit penningar, så och då jag utaf en af telegrafdirektören Bb. Preumayer den 13 i samma månad till telegrafstyrelsen aflåten och af styrelsen till: Lindströms delgifvande utställd skrifvelse inhemtat, att ifrågavarande bref blifvit, mig ovetande, utan vittnen tillgripet samt olofligen brutet, så får jag härmed, på hr Lindströms begäran, till bevig meddelsz, att ifrågavarande skrifvelse finnes i min ego, på det jag må, med anledning af hvad deri förekommer, kunna, i händelse af befogenhet, föra vederbörlig talan. Stockholm den 22 september 1869. Carl Ax. Vaniesson. S. M. adjunkt. (Sigill. Telegrafstyrelsens beslut i anledning af hvad sålunda mot assistenten Lindström förekommit skola vi meddela så snart det blir kändt. 7) De enligt angifvelsen i kuvertet funna skrifvelserna, som förvaras af telegrafverkets styrelse, äro skrifna med hr Lindströms h:nd:til. Hvar skulle då de ha kommit ifrån ? D. N. de NNE a ga