Dagens Nyheter – 25 september 1869, sida 2

Mariannes ögon blefvo mörka som ett åskmoln, ur hvilket framskjuta ljungande blixtrar. — Och hvart reser han? — Till Marstrand. — För att hämta sin fru. Mariannes ansigte klarnade. Nå, det är ju en uppmärksamhet mot mig. — Resan var beramad innan Marianne anlände. Erik far icke för att hämta Ester, utan för att träffa Nanny. Hans kärlek till henne är större och icke mindre än den varit. Hon beherrskar alla hans tankar och känslor, så att endast likgitighet återstår för hans hustru. Marianne stödde hufvudet ihanden. Ludvig fortfor: — Nanny har skrifvit till honom; men jag har icke lemnat fram brefvet. Ludvig tog det ur sin ficka. Mig förefaller det vidrigt att gifva honom det; vill du taga din systers skrifvelse och göra dermed hvad dig lyster? Han gaf Marianne brefvet. Afråd honom att resa; du har alltid utöfvat stort inflytande på dina styfsöner, begagna det nu till Eriks förmån. Han kan skrifva efter Ester. Din ankomst hit är en giltig anledning att han handlar så. Nanny, som behöfver hafsluft, kan stanna. Ludvig talade med mycken ifyer och Marianne lyssnade med tankfull min, under det hon vände brefvet mellan fingrarna,