Dagens Nyheter – 25 september 1869, sida 1

den gladaste de haft, sedan Marianne reste bort. Om Nanay gjorde hemlifvet trefligt, så besatt Marianne förmågan att förjaga ledsnaden och framkalla munterhet omkring sig. Hon höll glädjen fången vid sin sida, så att den icke kunde fy bort. Marianne satt ute på terrassen. Hon var ensam. De främmande hade rest och de hemmavarande bjudit hvarandra god natt, och Marianne kade begifvit sig ned i trädgården. Med hufvudet hvilande mot rygg stödet af stolen, följde Marianne rökhvirflarne från sin cizarett och lyssnade med spärd uppmärksamhet till forsens dånande brus. Hennes öra uppfångade efter en stund ljudet af steg af någon, som vandrade fram och åter inne på salongsgolfvet. Fönsterna stodo öppna och husets höga steafot gjorde, att Marianne, som satt nära den, icke syntes för vandraren derinne. Cigaretten blef slut, men icke vandringen. Marianne började gnola på en fiskarvisa, som hon i forna dagar brukade sjunga till stort nöje för dem, som åhörde Lenne. Vid första tonen af sången upphörde stegen, glasdörrarne till trädgården öppnades, och Erik stod på terrassen. Han nalkades Marianne, som, utan att förändra ställning eller låtsa märka att hon sett honom, fortfor att gnola. Erik blef stående framför henne; Mariannes