Dagens Nyheter – 25 september 1869, sida 1

helt skämtsamt bifogade: Nå, min lille go se, vill du nu föra din mamma till de rum, hon får bebo under sitt vistande här. Jag är rysligt dammig, mycket törstig och längtar obeskrifligt efter att få äta middag. — Min fru moder eger att befalla hvar hon bebagar bo; hela huset står till din disposition, förklarade Ludvig muntert. — Gig mig då tre rum i öfre våningen och låt oss gå. Jag skickar upp min kammarjungfru och mina kappsäckar dit. Hon och de vänta i korridoren, eftersom jag först skulle öfverraska er, innan jag tog reda på min bifvande boning. Farväl på en stund, Erik, laga att jag får dinera så snart som möjligt, så gör du din mor ett nöje. Marianne väade sig mot dörren. Hon hade redan tagit Ludvigs arm. — Vill Marianne ej bebo sina egna rum? frågade Erik något förlägen, de äro i samma skick, som då Marianne reste härifrån. Man har under dessa år ständigt hållit dem i ordning, så att de dagligen väntat, att egarinnan skulle taga dem i besittning. Under hennes frånvaro ha de icke varit begagnade. Mariannes ögoa gkimrade af en uuderbar glans. Hon smålog mot den artige styfsonen, förde högra pextingret till läpparne och gaf honom en stängkyss. DE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMOR. 33.