oo MU Åsynen af Nannys handstil försatte Ludvig i det sämsta lynne. Han fann det ränkfullt och afskyvärdt, att hon skref till brodern, och slutligen då Erik kom hem, glömde Ludvig gifva honom Nannys bref, som han stoppat i sin bröstficka. När Ludvig gaf honom brefvet från Köpenhamn, sade han: — Jag ser att det är bref från vår styfmor; ämnar hon sig hit? Ludvig kastade en pröfvande blick på Erik, som satt med brefvet i handen. Vid Ludvigs ord såg han hastigt upp, slet sönder kuvertet och ögnade igenom skrifvelsen. — Marianne har för afsigt att bosätta sig i Sverige, sade han. Hon kommer rätt snart på besök, men när säger hon icke, blott att det blir, innan löfven fallit af träden. Hon reser från Köpenhamn till Blekinge. Ludvig såg belåten ut. — Här är för närvarande infamt ledsamt, sade han; det blir en högtid, då Marianne anländer. När kommer Ester bem? — Om fem veckor förmodar, jag svarade Erik. Min afsigt är att fara och hemta henne. Jag trodde, du också tänkte bada,inföll Ludvig ironiskt, har du ej kommit underfand med att din helsa blifvit klen? — Hvad är din afsigt med detta spe? frågade Erik otåligt.