— Mycket förbunden för otigheten, inföll Nanny, men tillåt mig förklara, att jag icke tager den åt mig. Ester var öfverraskad af Nanunys sätt mot Andreas och af denne sednares undfallande och ödmjuka hållning. — Tiden kommer väl att utvisa, om Nanny nu bedömer mig rätt, sade Andreas kallt. -Sannt; men tillåt likväl att jag frågar: huru visste ni, att jag var här? — Er doktor, G., sade mig, att han tillstyrkt dig resa åt vestra kusten. Det första jag gjorde vid min ankomst var att se igenom katalogen, och jag fann då, att du var här, men min kusins namn stod der icke. Nanny skrattade och förklarade, att vestra kustens luft tycktes ha angripit doktorns syn, då han icke kunde läsa att i katalogen stod fruarna Malmberg. Ester biandade sig nu i samtalet, mer det oaktadt kastade Nanny oupphörligt det ena sårande ordet efter det andra åt Andreas och likväl stannade han qvar en lång stund och tog helt tålmodigt emot hennes anfall. Då han slutligen bjöd damerna furväl, sade Nanny: — Jag ber dig icke återkomma, emedan jag helst ser att du icke gör det. Jag kan likväl icke stänga min dörr för dig, eftersom jag och Ester ha samma boning, men jag beklagar att jag icke kan göra det. Var