Dagens Nyheter – 22 september 1869, sida 1

ligt frisk, men icke heller så klen, att hon hade något allvarligare lidande. Hon kände också ett visst behof sf förströelse, i följd af det enformiga och dystra lif, hon fört. Äfven önskade hon glömma åtskilligt, som hon icke hade så lätt att förgäta. Hon sökte derför göra deras vistande vid badorten så gladt som möjligt. De boddde beqvämt och skulle icke blott sköta helsan, utan äfven deltaga i de förströelser, som behagade dem. Nanny ansåg för nödvändigt, att Ester med sin oroliga inbillning och obelåtenhet med lifvet fick förströelse och äfven kunskap om den verld hon lefde uti, så att hon icke om den behöll några fantastiska föreställningar. Ester var under resar och vid ankomsten till Marstrand så glad, att Nanny aldrig sett henne så upprymd. Hon liknade en fågel, hvilkan sluppit ur buren och som i glädjen öfver den vunna friheten förjagar alla tankar på den tid af sorg och tvång, som fångenskapen inneburit Hon tyckte om de stora vattnen, öfver hvilka de färdades, och bohusländska skärgården var icke fal i hennes ögon, ty hon såg den genom det försköningsglas, Emelie Carl6ns romaner förlänat den. Vid ankomsten till Marstrand, åtgingo de två första dagarna för anordnandet af deDE GIFTA, BERÄTTELSE af ZAMOR. LA