Dagens Nyheter – 21 september 1869, sida 1

Ester såg det icke, utan bröt förseglingen och läste tyst för sig sjelf. i , i Nå, hvad skrifver Nanny? frågad rik. Upptagen af brefvotsirnehåll, gaf Ester icke något svar. Erik fattade hennes hand och upprepade. frågan med en ton, så otålig, att Ester förskräckt såg upp till honom. — lIivarför förseglar Nanny. med; svart lack? Hörde du icke att jag önskade veta det? sporde han. : — Hennes blinda tant är död, svarade Ester och lät blicken helt: undrande dröja på mannen. Hvad var: det, som upprörde honom? Hvem fruktade han skulle vara död? Det gafs således någon, hvars lif och död intresserade honom, samme man, hos hvilken Ester förnekade all känsla. — Gud ske lof, att det ej var någon annan! mumlade Erik, lutade sig tillbaka i vagnshörnet och förde näsduken öfver pannan. — Icke någon annan, upprepade. Ester för sig sjelf. Tänk om han älskade en annan qvinna, denne hårde och herrsklystne make. Vid denna tanke flög en frossa genom hennes kropp. Jag skulle dö, om jag fick visshet derom, tänkte Ester, och nu rann det henne i minnet att Nanny sagt: han har älskat, men icke var det mig. Nanny kände då den som egt och kanske ännu egde hans hjerta. DE GIFTA, BERÄTTELSE Af ZAMOR. 26.