Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 2

bofolkningens förbittring, och man beslöt att vid lägligt tillfälle jaga bort främlingarne från orten. Antingen hade tattarne erhållit kännedom hirom, eller af något annat skäl funnit sig föranlåtna att begifva sig till en annan marknad, alltnog, de lemnade Torsebro och ha sedermera icke afhörts derstides. De som uppgjort planen för deras bortjagande från byn hade emellertid icke blifvit underrittade härom och infunno sig sent en afton utanför det hus, hvarest tattarne haft sin bostad. Husets innevånare väcktes och tillfrågades om de icke hyste främmande personer. Händelsen gjorde att ett par vandrande gesäller en kort stund förut infunnit sig, begärt oeh erhållit herberge öfver natten; och då fridstörarne frågade om några främlingar voro inhysta och denna fråga besvarats jakande, tillsades gesällerna att genast begifva sig derifrån. Knappt hade de lemnat stugan innan de öfverföllos af de utanför stående, med väldiga knölpåkar beväpnade karlarne. Den ene gesillen tilldelades en mängd svåra slag, så att han under stark blodförlust slutligen dignade vanmäktig till jorden, hvarefter våldsverkarne buro honom till en undangömd plats och nedlade honom i en bergskretva, der liket sedermera anträffats, likväl först efter så lång tids förlopp att större delen af ansigtet var förtärdt af roffåglar. Den andra gesällen hade likaledes blifvit öfverfallen och hårdt slagen, men lyckades slita sig lös och sökte att undkomma genom att springande begifva sig från stället. Genom blodsförlusten förorsakad mattighet hindrade honom dock att komma så fort undan som nödigt hade varit, och han stanvade derför utanför ett närbeläget hus och bad på det bevekligaste att bliinsläppt. Då denna begiran afslogs, fortsatte han att springa, men upphanns kort derefter af sina förföljare, hvilka genast ånyo började misshandlingen. I närheten boende personer hörde de genomträngande jemmerropen, och en röst ropade genom ett fönster: för Jesu skull mörda honom icke! Vålds-serkarne ansågo nu rådligast att begifva sig sina firde, men hvart den misshandlade gesillen tagit vägen, om äfven han blifvit mördad och hans lik lagdt afsides, eller om det lyckats honom undkomma, är helt och hållet okiändt.