Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 2

oo AVR ;besinningslösare än det andra gick öfver hennes läppar. Erik lät henne tala. Utan afbrott fick hon säga honom alla de orimliga saker, vreden förestafvade henne, och hopa anklagelse på anklagelse. Men alla utbrott ha en början och ett slut, och Esters våldsamhet mattades äfven. När detta inträffade fattade Erik hennes arm, ledde henne till soffan och räckte henne ett glas vatten med de orden: — Drick, så att du blir lugn. Hvad jag nu har att säga tål vid att du har dina sinnens fulla bruk för att kunna uppfatta det. Ester sköt glaset ifrån sig med så mycken häftighet, att hälften af innehållet kom öfver Erik. — Drick, upprepade haa det oaktadt, men med en ton så befallande, att den till och med på henne gjorde ett märkbart intryck. Hon såg upp till honom. Hans ansigte var strängt. -— Jag vill ej dricka, förklarade hon. Erik satte från sig glaset. — Jag skall ej tvinga dig dertill, men jag befaller dig att åhöra mig med uppmärksamhet. Ester rusade upp. -— Befaller du? utropade hon. Nej, ingen mensklig makt skall efter detta förmå mig att åhöra dig! Å älon ilade mot dörren, men hejdades af so .