Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 2

Erik, som fattade och höll henne qvar lika säkert, som om Ester råkat i ett skrufstäd. — Mitt tålamod, Ester, har nu tagit slut, sade han. Jag är trött att spela narr, och en ända måste detta hafva. Du får lof att lära dig förstå, det jag är din man, att dt skall respektera min vilja och foga dig ef ter den. Jag har under år haft undseend med dig, gått dina önskningar till mötes och lemnat dig full frihet — allt i hopp, at du en gång skulle inse hvad din ställnin som hustru ålägger dig. Tyst, afbryt mig icke! utropade han, då Ester öppnade läp parna. Glöm icke, att du är ett svagt rör i min hand, som jag kan krossa, ifall dr retar mig till vrede. Du har önskat upp lösa vårt äktenskap, men då jag mnu icke vill det, stannar du vid min sida som mi hustru. Res från mig och jag låter med lagens hjelp hemta dig åter. Förstår d nu min makt öfver dig — hans hand slötg fastare om Esters arm — du är min tillhörig net, som lagen ger mig sådana rättigheter öfver, att du ingenting förmår. Nu måste lu förändra lefnadssätt. Jag gifte mig ickej ör att ha en romanläsande docka i mit us, utan för att få en husmoder. Du skal aga hand om ditt hushåll, det är min be stämda vilja. Umgänget med mina gran ar, som du afbrutit, skall återknytas, oc lu skall åtaga dig omvårdnaden af bruket attiga. De ha länge nog saknat någon