Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 1

kunde icke få intresse för det, hvartill hon af fruktan tvang och förmådde alldeles icke förlika sig med sitt öde, då hon icke egde något kärleksfullt väsende vid sin sida. För Erik hade hon blifvit så rädd, att när han inträdde, fick hon hjertklappning och öfverväldigades af oro öfver att något kunde vara i olag, som framkallade hans vrede. Ludvig var visserliger den som alltid var vänlig, men äfven hämhyllade den satsen, att det var nyttigt för Ester att ha mycket att tänka på och bestyra med. i Pingsthelgen skulle Malmbergs till Grythamra, dit Roman inbjudit flera af sina vänner. Frik hjelpte Ester upp i vagnen, när de foro dit, och Ludvig tog plats midt emot henne. i — Har du lemnat Ester Nannys bref? frågade Ludvig brodern. — Det har jag alldeles förgätit, svarade Frik och upptog ur fickan ett bref, som han räckte Ester, bifogande: det anlände redan i förrgår, fast jag glömt gifva dig det. — Af det svarta lacket ser det ut som om Nanny fått sorg, utlät sig Ludvig. — Du har rätt, det gaf jag icke akt på; hvem kan vara död? inföll Erik och vände sig till Ester, för att få svar på sin fråga. Oro stod målad i hans drag.