Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 1

— J00 sig föröfrigt merå än någonsin för sitt jernbruk soth dess underlydande; hvilket gjorde, att han hade anspråk på att Ester med omsorg skulle taga sigan de sednare. Umgiinget med grannarna återknöts. Ester nödgades vid alla tillställningar och bjudningar på Lybo vara den, som anordnade allt. Misslyckades något, vände sig Erik icke till hushållerskan, utan till Ester och gaf henne del af sitt missnöje. Antog Erik en bortbjudning, var Ester tvungen att följa med, antingen hon ville eller icke. Hon hade visserligen ett par gånger rest sig upp mot hans stränghet; men då häde Erik blifvit så ond, att hon förlorade all lust att göra om försöket. Hon klagade för fadern. Han svarade, att hon hade sjelf bragt det derhän ochfick nu finna sig i sitt öde. Och Ester böjde sig slutligen under männens vilja, såsom fången böjer sig under;den boja, han icke kan undfly. Icke en enda varelse egde hon i sin närhet, som tröstade eller med godhet-uppmuntrade henne. Hon begrät ni bittrare än någonsin olyckan att icke vara älskad af denne Erik, som förtryckte henne. Esters tid blef så upptagen, att roma: nerna fingo hYila. Hon skulle se om bruksfolket, gå i kojorna och hålla qgvinnorna att sköta om sing hem, taga reda på huru de vårdade barnen och deremellan sköta sitt eget stora hushåll. Bruksskolan måste