Dagens Nyheter – 20 september 1869, sida 1

bringa ynglingarna så pass långt fram som de nu voro. Men å andra sidan har samhället ock rätt att fordra att en stark varning gifves mot upprepandet af ett sådant tilltag att skipa lynchlag mot en, om än ringa af dess medlemmar. Detta tilltag är ett bevis på att den gamla seden inom kadettkåren, att sjelf både stifta och skipa lag, ännu icke är utdöd. Man må vara aldrig så mycket fallen för att hysa höga begrepp om den ädelhet, som i allmänhet bor i de ungas hjertan, så skall man dock nödgas medgifva att ungdomen ock är mer än den mognare åldern blottställd för att förhetsa sig och att den merändels för litet ledes af förståndet. Den kan sålunda likaväl verka ondt som godt, och det är för tidigt att lemna den alldeles åt sig sjelf. Det är desto farligare att göra det, när denna ungdom liksom af.murarne insuper en alldeles eg: n anda, den militäriska kastandan, hvilken, ehuru vacker i många afseenden, i andra åter skiljer sig från den allmänna moralens grunder och är synnerligen ofördelaktig för samhället derutinnan, att den sätter det militära elementet öfver det borgerliga och tillåter i vissa fall att handla annorlunda mot detta, än mot egna medbröder. Omide nio kadetterna icke hade :varit elever tid krigsskolan, utan iannan ställning och de satt sig tillsammans för samma ändamål som nu samt utfört sin fsigt skulle Ne derför tilltalade, ha enligt 14 kap. 1 S strafflagen blifvit straffade med böter eller fängelse i högst 6 månader och, i betraktande af omständigheterna, sannolikt med den högsta straffgraden inom nämnde latitud. Äfven detta skulle väl hafva utestängt dem från den militära banan, och sjelfva fängelsestraffet hade varit ett förvärrande element i deras öde. Att deremot relegation från krigsskolan, åtminstone förr, icke hindrat ynglingar från att med tiden komma ia i armån och flottan samt till och med der uppnå de högsta grader, är. ingalunda utan exempel Måhända kan enahanda tycka vänta em eller annan af de hu relegerade; hvilka just genori det nu timade böra ha lärt lägga band på sig, så att de icke mera tänka på att öfverträda samhällets och sedlighetens lagar.