Dagens Nyheter – 18 september 1869, sida 2

Andreas böjde jakande på hufvudet och Nanny smålog mildt. — När blir ni doktor? frågade hon. — Om ett år, hoppas jag. — Ni besöker icke er mor förr? — Min mor besöker mig i vår. Jag ämnar qvarstanna i Upsala under mellanterminen för att läsa, så att jag kan hinna sluta detta år. Med lätthet inledde Nanny nu ett samtal. Ilon ordade om fru Berg och hennes ovanliga karakter; och kom så in på betraktelser öfver den bana Andreas valt. Hon stälde läkarens kall så högt, att dot föreföll Andreas som han aldrig förr förstått de pligter, han gick att ikläda sig. Under en timma forforo dv att promenera. Det var den första angenäma stund, Andreas haft, sedan han afbröt brefväxlingen med Ester. Den tid som sedan dess förgått hade han icke ett enda ögonblick tagit sig ledigt från träget och oafbrutet arbete. Han hade blifvit en dyster enstöring, som afvisade kamraterna och icke mera deltog ens i sången. Kärf och otillgänglig lemnades han af sina vänner att i oafbruten ensamhet sköta sina studier och sin sorg. Nu kände han sig upplifvad af samtalet med en bildad och tänkande qvinna och han glömde sin sorg för att lyssna till hennes ord. Han hade, sedan han återkom till aka