Dagens Nyheter – 18 september 1869, sida 1

Sanningen har likväl det med sig, att man icke kan undfly den. Ester blef också snart öfvertygad om, att Andreas verkligen skrifvit hvad hon icke ville fatta. Medveten deraf, utbrast hon i en flod af tårar. Hon kastade sig på soffan och vred sina händer. Var hon ej den olyckligaste af alla olyckliga! Det fanns på jorden icke någon, hvars öde kunde jemföras med hennes. Hon hade icke tårar nog för sina lidanden. Fåfängt bultade fadern på dörren för att få tala vid henne; hon svarade, att hon mådde illa och ville vara i fred. Rädd att fästa betjeningens uppmärksamhet på Esters besynnerliga uppförande gick Roman att uppsöka Erik. — Har du någon dubbelnyckel till Esters rum? frågade han. . — Man kan komma in i dem genom min aflidne faders, som stå obegagnade. Hvarför gör Pappa en dylik fråga? . — Derför att Ester läst in sig och icke vill öppna. Man bör ha reda på hvad som går åt henne och jag tycker... — Jag förstår, afbröt honom Erik. Reser eller stannar pappa? tillade han och stod upp från pulpeten för att lemna kontoret. — Nej, jag stannar, blef Romans svar och han satte sig på den plats, Erik lemnat, för att skrifva några bref