Dagens Nyheter – 17 september 1869, sida 2

ME Alv skulle föra honom till ett helt annat mål, än det hon hållit för hans ögon. Han erkände äfven att han skulle få svårt att möta hennes blickar, ifall hon fick kunskap om hans brefvexling med Ester. Han hade genom den gjort sig ovärdig de uppoffringar, modren ålagt sig för att kunna af honom göra eu moralisk menniska. Han hade ju varit nära att svika ett allvarligt löfte, ett löfte, hvars uppfyllande hade Esters väl till syfte, Andreas lade handen på pannan, liksom för att dölja den rodnad som uppsteg. Det är ganska farligt för en qviana, om den man, som älskar henne, blyges öfver de handlingar, kärleken förledt honom att begå. Det ligger en förödmjukelse deri, och mannen afskyr att känna sig förödmjukad, om det ock vore endast inför sig sjelf. När Andreas drog bort handen från den bränheta pannan, var det för att ur portföljen taga brefvet från Ester och slita det i stycken. Han lyftade derefter upp hufvudet, liksom befriad från en tyagd, hvilken nedböjt det. Blicken dröjde på det till smulor förvandlade papperet, och Andreas erfor något, som på en gång liknade sorg och lättnad. En syck höjde hans bröst, det var en afskedssuck åt den omanliga svaghet, som så länge hållit honom fjettrad. Han uppvecklade nu moderas skrifvelse. Innehållet deraf borde skänka honom er