Dagens Nyheter – 16 september 1869, sida 2

oo AE mig, synnerligast för din förträffliga moders skull. Andreas skakade den framräckta handen. Gunnar hade från modern med sig bref och paket, som han aflemnade. — Visst går det morbror din i sinnet, att du vägrat mottaga underhåll af honom, återtog Gunnar derefter, men mig har det fröjdat, att du har kraft att arbeta dig fram med det lilla du nu har. En ung man bör sjelf gå sin egen väg, utan att låta draga fram sig af rika slägtingar. Det är sannt, att du kommit i skuld till mig, men den kan du så småningom betala, när du blir läkare, och det blir icke så blodigt, eftersom du haft det der stipendiet. Nu framtog Gunnar de pengar, han kom för att försträcka Andreas. De uppräknades, och ett qvitto skulle skrifvas. Andreas öppnade portföljen, hvari brefvet till Ester blifvit undankastadt, för att framtaga papper, och Gunnar fick dervid tillfälle att kasta en flyktig blick på första raderna af brefvet. Der stod: Dyra, älskade, tillbedda Ester. Portföljen tillslöts, och Gunnar hann icke uppfånga något mera. : flan drog upp sin snusdosa. — Jag kan helsa dig från Lybo, sade han och tog sis en väldig pris. Der tilldraga sig ganska anmärkningsvärda saker. — Ester har väl icke sjuknat, sedan...