Dagens Nyheter – 16 september 1869, sida 1

men innan det blef så som det borde vara, måste han skrifva om det två gånger. Han tänkte på Ester, den arma, olyckliga Ester, som i sin förtviffan vändt sig till fadern, för att få äktenskapet upplöst. Fanns det något löfte i verlden, som borde afhålla Honom från att skrifva till och med sin kärlek söka understödja hennes mod. Ja, hän skulle uppmana henne att vara tålig och undergifven. i i När Andreas gaf Gunnar qvittot, sade denne: : — Nå, kära Andreas, du går väl ut med mig i afton, eftersom jag endast blir i Upsåla öfver morgondagen. Det är nu för sent att besöka Nanny, och derför dricka vi ett glas punsch tillsammans. i Omöjligt att afslå. Brefvet kunde icke afgå den dagen, posttimman var redan förliden. Hvita mössan togs ned från spiken och så följdes de åt ut. Hör du väktarens rop, som på dombron står, sjöngo några upprymda studenter utanför Andreas boning, då han klockan elfva på aftonen tände sitt ljus. Vid skenet detta kastade ut på gatan, funno de glada sångarne det icke vara ur vägen att gå upp till tungusen Berg och krya upp honom med lite sång och skämt. Om de voro välkomna eller ovälkomna angick dem icke; de stego uppför trappan