Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 2

låta er denna seger, som jag nu underkastar mig, då jag ger er mitt hedersord på att aldrig skrifva till Erik Malmbergs hustru, att aldrig erinra henne om huru varmt jag älskar henne. År ni nöjd? — Fullkomligt, emedan jag icke har något skäl betvifla att ni skall svika ert ord. Skulle ni göra det, så... — Var god och tillägg icke något vidare, afbröt henne Andreas. Jag sviker aldrig hvad jag lofvar. Tillåter ni nu att jag allägsnar mig? — Gerna. Ni går således från mig med oförsonlig bitterhet i hjertat? Det skall likväl komma den dag då ni känner er tacksam mot den, ni nu är förbittrad på, och då skall ni uppsöka mig — Icke förr? inföll Andreas sträft. Då fruktar jag att det aldrig händer. Ni har sårat mig djupt; ingenting skall förmå läka såren. Andreas bugade sig och gick. Nanny log och såg efter honom med en blick, som sade att hon icke trodde på dessa hans ord. — Han kommer snart åter, tänkte hon. Frestaren, som lockade de första menniskorna att äta af den förbjudna frukten, går alltjemt omkring för att tubba de arma dödliga att bita i det verldsbekanta äpplet. Detta skul!e Andreas erfara.