Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 2

-e TUR — Ni älskar Ester och brefvexlar med henne. Ni glömmer sjelf och invaggar äfven henne i glömska af att denna brefyexling är förnärmande för hennes pligter såsom hustru; och derför måste ni upphöra med att skrifva till er kusin. -— Måste? Det ordet finnes icke i min ordbok, svarade Andreas stolt. Ister är min morbrors dotter, och jag förnärmar ej någon med att skrifva till henne. Manny smålog. --Ni hoppas således, att jag tror, det ni skrifver endast till kusin Ester? sade Nanny. Må göra så länge. Vi skola lemna den der saken tills vidare och tala om något annat. Ilar ni glömt myten om den förbjudna frukten. Det ligger mycket i den som bör behjertas. Låt oss ett ögonblick tänka efter. --Menniskan var lycxlig, skuldfri och god, så länge hon lefde i okunnighet om det onda, men med kunskapen derom flydde lyckan och glädjen. Hon förjagades ut paradiset, der hon njutit så rena fröjder, och dömdes att fridlös irra omkring i verlden, jagad af sina passioner och trälande för sin existens. Engeln med det bart huggande svärdet vaktade Edens port, och han sitter der än och ropar till menniskorna: Lycksalighetens dörr förblir sluten för den, som smakar af den förbjudna frukten. Engelns röst återljuder i våra hjertan, då vi åtrå det förbjudna, och frid