Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 1

— 161 — — Mitt sätt att helsa kandilaten måste förefalla besynnerligt; -råen jag b-höfver blicka ini: edra: ögon, för att utröma huru mycket af: er mors karakter nivär i besittning af. Jag: ansåg detta nödvändigt, innan jag helsade er välkommen: g — Öch jag, yttrade Andreas. med: mindre säker ton, önskade göra mig, bekant med dens åuletsdrag som så ömt vårdade min mor under hennes sjukdom. -Det.är er, min fru; jag har ätt tacka för att min mor återvände till lifvet. Andreas kysste vördaadsfullt den lilla hand, som räcktes honom. — Akta er, herr kandidat, att börja vår bekantskap med att tacka; ni slutar den då måhända med att afsky mig. — Jag fruktar nästan att så blir: händelsen, svarade Andreas leende. Hvad ni har att säga mig kännerjag icke, men då jag stod framför er, var det något inom mig som sade, att jag antingen skulle komma att betrakta er såsom min lyckas skaparinna eller ock som förstörerskan. deraf. —oJag är förvissad om att det. blir det sednare. Jag har bedt er komma hit, för att beröfva er något, som nu utgör er glädje. Andreas ansigte fick en varmare färgton. Han lutade-sig tigande tillbaka mot karmen af den stol, på hvilken han bagit plats. Nanny betraktade honom ett ögonblick. och sade sedan utan alla förberedelser: DE GIFTA, BERÄTTELSE af ZAMOR, LD