Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 1

Aldrig hade Esters bref varit honom kärare, än då han kom hem från Nanny. Lifvet föreföll honom, sedan han nu lofvat att ej skrifva till Ester, som en graf. På hans skrifbord låg ett bref. Det var från Ester och hade anländt under hans frånvaro. Den som älskat förstår hvad Andreas måste erfara, dåhan fick se Esters: bref och visste sig vara bunden af ett heligt löfte, att icke besvara det. Han tog och höljde det kära brefvet med kyssar. Kanske innehöll det hvad han så länge önskat att honskulle erkänna. Huru lycklig skulle han icke blivom der stod att han? var älskad. Allt glömdes vid denna tanke; omslaget uppslets. Brefvet var långt. Han betraktade under några sekunder de små välformade orden, utan att förmå urskilja hvad de betecknade; men ögonblicket derefter slukade han innehållet. Fraser, dikterade af en exalterad och otyglad inbillning, var hvad brefvet innehöll, ord — son endast i den förälskades ögon kunde ha någon betydelse, men i verkligheten icke egde någon djupåre mening. Ester talade om, huru hon hade älskat sin man, hur olycklig hon varit ända till dess Andreas lärde henne att lifvet ännu egde sällhet att bjuda. Hon begrät sitt öde; men hon fördrog det nu, då hon älskade Andreas.