Dagens Nyheter – 15 september 1869, sida 1

bitter sorg. Vill ni ännu påstå, att detta är att handla såsom hederlig karl? Med blekt ansigte åhörde Andreas hvad den stränga domarinnan sade. Han förde derefter näsduken öfver pannan och yttrade med ansträngning: — Ni är sträng, min fru. Sjelf ung, borde ni förstå hvad en stark känsla förmår och således döma mildare. — Mildhet finnes ej, då det gäller en menniskas väl eller ve. Något ömkligt medlidande kan icke hålla mig tillbaka, då det gäller att säga hvad pligten kräfver: Er pligt, herr kandidat, är att icke vidare skrifva till Ester. 4 — Jag kan icke afsäga mig denna min enda glädje i lifvet, stammade Andreas: — Kan ni icke? I så fall ha vi icke något vidare att säga hvarandra. Jag vet, huru jag bör handla, då niicke förmår vara en man. Det smärtar mig att nödgaås tillskynda er mor en sorg, men här gäller att rädda Ester, och jag har icke något annat val, än att vända mig till tant Carolina. — Hvad ämnar pi? utropade Andreas. — Underrätta er mor om att ni, hennes stolthet och hennes hopp, så illa förstått de läror, hon hos er sökt inplanta, att ni icke är mäktig att offra en otillåten lidelse för hvad som är rätt. — Ni kan ej vilja inblanda min mori detta! förklarade Andreas med en ton afförbittring.