ljusnade, då hon tillade: men trots alla dessa fel är hon god och uppriktig. Afven Nanny gick in till sig för att kläda om sig. Allt sedan Nanny förlorat sin dotter, klädde hon sig företrädesvis svart; men man kan bära svart på olika sätt. Den dystra drägten kan få en annan karakter, allt efter de olika personernas förmåga att gifva den en prägel af sig sjelfva. Nanny såg alltid elegant ut; detta låg hufvudsakligen deri, att hon hade någotytterst harmoniskt i sin figur och något enkelt i sin klädsel. Marianne befann sig redan i salongen, då Nanny trädde ut. Hennes toalett liksom hennes skönhet var praktfull. Hon fann behag i bestämda färger och allt detta småbjefs, systern försmådde. Marianne tyckte om att visa sig, och hennes drägt stod i öfverensstämmelse dermed och drog uppmärksamheten på hennes person. Bref fråm Nanny till Ester. Mitt lilla, oförståndiga barn! Endast fyra år äldre än du, tycker jag mig dock vara flera tiotal äldre, och ändå skul!e jag aldrig kunna bli så förhärdadt misstänksam, som du är det mot din man. Din man! Stackars Erik, hvaraf skall hans husliga lycka beredas? Af intet, då du in