har, trots ditt löfte, fortsatt brefvexlingen med Andreas. Det var trolöst, Ester. Din vänskap för mig, din tro på riktigheten af mitt omdöme, allt tyckes vara underordnadt ditt intresse för honom, då du icke kan afstå från en handling, som ditt förnuft och din pligtkänsla måste ogilla. — Jag beklagar att så är, men detta är också allt hvad jag kan göra. Jag trodde likväl, att din tillgfvenhet för mig skulle afhålla dig från allt, som förnärmade dina pligter som hustru; jag har bedragit mig... Den har ingenting uträttat till förmån för din och Eriks lycka, den är således af noll och intet värde, en leksak, du har att förströ dig med, då andra saknas. Bra derför, att vi äro skilda. Att du intresserar dig för min person, vet jag, oaktadt du ej håller af mig så, som jag hoppades, och derför skall jag väl tala om huru jag har det. Anländ till min tant, fann jag henne mycket förändrad, icke blott till kroppen, utan äfven till själen. Hon var i stort behof af min närvaro, hon hade endast lejda vårdarinnor. : Det hårda och herrsklystna lynnet var krossadt, och hon kände djupare än någon annan, att hon var en värnlös, af andra beroende varelse. Den pligt, jag iklädt mig, är ganska tung, men jag hoppas likväl, att den skall föra