Dagens Nyheter – 14 september 1869, sida 1

Andreas såg henne icke för första gången, men det föreföll honom så; emedan han icke kunde erinra sig ha kåstat en enda blick på henne, då de träffades på Esters hemkomstöl. Han hade då blott sinne och ögon för Ester. När Nanny vid hans inträde reste sig, stod Andreas stilla, liksom bländad af hennes utseende. 5 Ifall man tillsport Andreas, om han funnit Nanny vacker, hade han bestämdt svarat nej, och likväl gjorde hon på honom ett intryck, som ej någon före henne gjort. Han kunde icke reda hvad han kände; det föreföll honom, som om han antingen måste hata eller älska henne. Äfven Nanny blef en stund stående, med ögonen riktade på Andreas. Hon hade förr en gång sett detta ansigte, men blekt och härjadt af sinnesrörelse. Det hade då förefallit henne mera fult än vackert, och hela hans figur hade då haft något pojkaktigt och intet manligt. Åren som förgått hade betydligt förändrat Andreas. Anletsdragen voro nu utbildade, hakan skäggbevuxen, bröstet höghvälfdt och skuldrorna breda. Pannan var molnfri och ögonen lugna och allvarliga. Han hade bifvit en ståtlig ung man. Efter några sekunders förlopp tog Nanny ett par steg mot honom, sägande med ett förbindligt leende: