Dagens Nyheter – 13 september 1869, sida 2

oo ALKR fogade dertill ett oemotståndligt leende. Kom hit och säg hvarför du blickar så miss lynt på mig. : Nanny satte sig hos systern. Marianne drog henne till sig med mildt våld. .— Hvad är det, som gör dig så trumpen? Är du förtörnad på din syster? -— Gifve Gud jag kunde vara det, men du har alltsedan vår barndom utöfvat samma inflytande på Mig som på alla andra; jag älskar dig derför, oaktadt jag ogillar din karakter och dina handlingar. — Hvad är det du egentligen ogillar. Min önskan att ha reda på min styfsons förhållande till sin unga fru? Han gifter sig, utan att rådfråga mig, och jag känner icke hans hustru. Jag är nyfiken, det är allt. Han får en ung, rik och vacker fru, och jag antager, att han är lycklig, och detta finner du så förskräckligt. Ah, ma chere, jag tror, att hans lycka förtretar dig och derför blir du ond på mig. i — Låt oss tala om något annat, afbröt henne Nanny. — Gerna för mig, sade Marianne. Jag får väl tygla min nyfikenhet, ehuru gerna jag skulle vilja ha reda på Erik som äkta man. Han har. en högsint karakter, och jag håller af honom för hans ädelmod mot dig och din man. Apropos dig, så vill jag nu veta, om du fortfor i din :hallstarrighet