att icke vilja följa med mig, utan bege dig till tant Gyllenspets: — Du borde känna mig och? veta, att jag aldrig kommer att äta nådebröd hös någon, icke ens hos min syster. — Du är tokig, Nånny! utropade Mariannie otåligt och sköt honne ifrån sig. Att du ej ville: stanna hos Erik, kan jag will endel förstå ehurwW jag tilloch Med dervidlag icke kan uppfatta din finkänslighet; men att du vägrar bli hos din syster lär jag mig icke begripa. Kallär. du det att äta nådebröd, då den öra systern delar med den andr sitt öfverföd? Det vore ovärdigt. Vänd om förhållandena, så skulle jag icke känna mig det minsta besvärad af attdela med dig, och hvarför du resonerar annorlunda går öfver mitföttningsförmåga. Alltså, du följer mod till Paris; der jag önskar tillbringa vintern; så göra vi på sommarn en tur åt Schweiz och vända lem till Sverige mot hösten. Jäg köperthig då ex egendom i vår hemort; det sköda Blekinge, och der slå vi oss ned och lefva ett idyHiskt lif. Vi göra eit besök på Lybo och få det utmärkt ångenämt. Nå, Nanny, är den saken afgjord? DU misshabar mig, ifall du opponerar dig mot mina önskningar. Du förstår väl att jag skulle fårdet mycket trefligare, om jag har dig med än jag nu har? Trots alla dina egenheter håller jag af dig. — Tack; Marianne, inföll Nanny och kysste